Här har ett kvinnans ansikte börjat växa fram, skapat av partiklarna som finns i både stjärnor och människor. Jag är fascinerad av idén att distinkta "saker" existerar, separerade från varandra av solida gränser som gör att de kan uppta rymden. Detta är den verklighet vi uppfattar och existerar i. Men på kvantnivå är atomer mer "tomt rymd" än materia, fasta ytor är en illusion, och partiklar är inte nödvändigtvis partiklar utan kan också bete sig som vågor som existerar i en rad möjligheter. Det finns en inneboende tomhet i oss alla - mycket mer än faktisk substans. Tänk dig snarare att vi existerar tack vare en mängd fält där materia dyker upp och ut ur existensen. Kanske är vi då inte så separerade från varandra som våra sinnen vill få oss att tro?
